vardagmedbarnmedepilepsi

Igår höll det på att gå illa för Linn, riktigt illa..... Hon hade så svåra kramper. Hon hade fått stesolid av både mig och ambulansen och när vi kom in i trauma rummet kunde de inte sätta en infart. Hon Krampade så kraftigt att alla kärlen hade dragit ihop sig och det var omöjligt att få en infart. Mitt i allt detta slutade Linn att andas.... Narkos läkaren började handventilera henne men det gick inte då hon Krampade i luftvägarna också! Jag var livrädd och såg bara hur poxen sänkte sig, 88, 86, 84 osv. Jag såg allvaret i läkarna, när de bestämt sade att de behövde en infart, och det NU!!! Då borrade de in en infart i prinsessans ben, i skelettet, och då kunde de söva henne snabbt och då avtog även kramperna och de kunde handventilera henne..... Tack gode gud för den intra osseösa nålen!!! Utan den vågar jag inte ens tänka på vad som kunde ha hänt.... Har alltid sett epilepsi som en jobbig, men ändå hanterbar sjukdom. Aldrig att jag har hört eller stött på att det kan bli så här livshotande! Jag är rädd, rädd för framtiden.... Anfallen är så svåra! Linn Krampade även i respiratorn, det har hon aldrig gjort förut.... Jag vet inte hur vi ska ta oss igenom detta men något måste ske nu! Jag/vi orkar inte så mycket mer, känns det som just nu i alla fall.... Sedan har vi ju de andra barnen. De blir alltid lidande. Det dåliga samvetet att man inte räcker till finns ständigt... Liam och Tim.... Stackars killar. De hann bara vara hemma en halvtimme på annandagen innan allt startade. Usch, minns igår morse när Linn fick sitt anfall. Det var bara jag och Linn uppe. Så killarna vaknar i ett kaos. Minns att jag ser Liam och Tim sitta i soffan tätt ihop med en filt uppdraget upp till näsan.... Antagligen livrädda. Jag går förbi Lukas..... Undra vad han tänkte. Åhhhh, mina hjärtan!! Hampus sov... Vet inte hur vi ska fixa hela vardags situationen.... Vill igen tacka för ALLA sms, inlägg i blogg, telefonsamtal, fb meddelanden osv. Det är verkligen otroligt underbart att ha så fina vänner och familj runt oss. Utan er hade ingenting fungerat.....