Hur får jag ihop allt på bästa sätt?
Som rubriken lyder så sitter jag nu här och försöker få ihop, i tankarna, bästa sättet att få Linn´s start till förskola så bra som möjligt. Vi ska göra en handlingsplan för hur de ska gå tillväga steg för steg när Linn får anfall.
Ska vi ha ett föräldramöte eller räcker informationsblad till föräldrar eller ska man bara vara tyst?? Jag tänker som så att övriga föräldrar bör känna till hennes situation. Hur mycket värre det blir för henne när hon får feber osv. Hur har ni gjort, som har äldre barn?
Jag vill förmedla på ett sätt som gör att man kan förstå hur allvarligt det kan bli men ändå inte skrämma någon. Vill heller absolut inte att Linn ska pekas ut som ett"sjukt" barn.... Det är hon ju, men inte alltid. Hon är sjuk när hon får sitt anfall, och då blir hon allvarligt sjuk, men annars är hon frisk.
Har pratat med Birgitta som är epilepsisjuksköterska idag om allt detta och hon ska hjälpa mig.
Har ni, som redan gått igenom detta, råd till mig så tar jag tacksamt emot dem!!
2/5 kl 10 ska hon börja lilla prinsessan <3
Hejsan,Förstår din oro inför dagis hade samma tankar så fort telefonen ringde hade jag hjärtat i halsgropen.Jag tog upp Grace situation på ett föräldrarmöte då ambulans varit och hämtat henne några ggr.på dagis fick bra respons av det.Då kunde föräldrar förklara för sina barn vad som händer då barnen hade många tankar och ideer om vad som hänt.Grace fröknar tror jag tyckte det var bra,dom var även hos Birgitta på information.Lycka till.Kram Marie(Grace Mamma)
Hej! Förstår oron o grubblerier. Jag var hyper när min kotte skulle börja förskolan, men sakta började ett välbehag infinna sig när allt gick så bra hela tiden, plötsligt var han inte bara min sjuka kotte, utan ett barn i en grupp, en viktig länk i en sammanhållning, som alla andra barn i gruppen. Och i mångt o mycket var jag oxå bara vanlig mamma :) Barnen runt din prinsessa bör nog få lära känna henne lite först, innan de får höra massa "annorlundigheter". Barn har ju en fantastisk förmåga att se "kompisen" innan "sjukdom". Kanske lite prat från personalen när inskolningen gått bra.
Barn är ju rätt så coola så, de frågar om de inte förstår :) Så frågar de igen, och lite till. Helt raka, ärliga, nyfikna och fantastiska frågor. När det gäller föräldrar kan du ju skriva ett brev där du skriver lite kortfattat om vad som skulle kunna ske osv, eftersom de säkert skulle undra, om deras barn kom hem o pratade om ambulanser osv. Det där känner du nog bäst själv, för det ska ju kännas bra för dig oxå. Men det kan ju vara bra att tala om att det tex bara är att fråga om de undrar ngt och att inga frågor är dumma. Det är ju vi vuxna som gör saker så krångligt och fånigt och är rädda för att vara plumpa... Massor av lycka till på inskolningen
Jag tror nog att ett möte skulle va det bästa. Ifall det dyker upp frågor så känns det ju lättare att få svar om det finns nån att fråga direkt. Även om barnen e ganska små på avd där Linn ska börja så kommer ju barnen förstå att det e nåt som inte e som det ska om/när Linn får ett anfall. O om dom funderar vidare på det hemma så kan det nog va skönt för föräldrarna att veta vad det handlar om ordentligt.
Hej Jenny <3
När Saga fick sin epilepsi var hon ju 3.5 och gick på förskolan. Vi var väldigt öppna om hennes epilepsi och hade flera möten med personalen, tog dit bvc sköterskan och de pratade med epilepsisköterskan. Vi försökte ge så mycket kunskap och information vi bara kunde för oss var det viktigaste att personalen kände sig trygg i hela situationen... Till föräldrarna höll jag en kort information på ett föräldramöte. Så har vi även gjort när Saga börjat skolan... Lycka till vännen <3 <3 <3
Hej Jenny! Vi har också varit noga med att alla ska veta om Elins epilepsi, att den inte ska vara något konstigt, eller "skämmigt". Elin var 5,5 när vi förstod att hon skulle få ha sin epilepsi ett tag, och när hon började förskoleklass berättade jag om det på ett föräldramöte, och nu i ettan har vi också pratat med barnen i klassen tillsammans. Nu har ju flera av kompisarna sett några av hennes anfall och i och med att barnen börjar få större frihet är det ju viktigt att alla runt omkring vet hur de ska agera. Vi har också gjort ett blad med foto och instruktioner som sitter på personalrummet och i Elins hemvist, så att alla ska veta att hon finns. (Sådana mallar finns jättefina för barn med diabetes, så jag har lånat upplägget av en sådan).
Tänk så kul det ska bli för din lilla Linn att få leka med kompisar - och så tufft det är för oss mammor att släppa lite på kontrollen! Tankar och kramar <3 och stort lycka till!!! / Christina
