Oro och Rädsla
Det enda som snurrar i huvudet just nu är Linn´s inskolning. Trodde aldrig det skulle bli så här jobbigt och hon har inte ens börjat!
I tisdags skrev jag ihop ett informations brev som kommer att lämnas till föräldrar nu innan Linn börjar. I brevet har jag berättat i korthet om att hon har sjukdomen, hur det blir när hon får anfall och vad som måste göras då.
Jag har ingen aning om hur det kommer gå därför skrev jag att vi kommer ha föräldramöte efter sommaren och att vi då kommer närvara för att berätta mer och att föräldrarna kan ha möjlighet att ställa frågor.
Det blir så påtagligt när man sitter och skriver ner det viktigaste, inte för att det är en nyhet att Linn har en svår epilepsi, men att sitta och skriva ner för att informera ...
Håller nu på med handlingsplanen också och det är snäppet värre. Jag skriver ner hur de ska gå till väga, steg för steg om/när Linn får ett anfall. Vad som är viktigt att tänka på..
Det är tungt, så mycket jobbigare än jag hade föreställt mig. Hur kommer det bli? Jag måste bara tro att det blir bra, finns liksom inget annat.
Igår var mamma här och hon var i tv rummet med Linn. Jag satt och fixade lite med naglar. Mamma kommer ut och ber mig komma och kolla Linn för hon tycker hon verkar konstig. Direkt slår mitt hjärta dubbelt så fort och mina händer skakar. Det var inget konstigt med Linn men jag verkligen avskyr denna rädsla som Linn´s epilepsi innebär. Det är så otroligt jobbigt!
Att nu sitta och skriva ner allt hur man ska göra när Linn får anfall är jobbigt!
Det finns ingen som har passat Linn tidigare så detta är extremt stort för oss. Men..... Vi har fram till sommaren och räcker inte det så får vi ta en bit in i höst också?
Det kanske går jättebra, över förväntan? Det är min önskan <3
För Linn är detta så kul! Hon kommer älska att få träffa massa nya kompisar, få en helt annan stimulans än vad vi kan ge henne. Det kanske blir så att det känns lättare när vi väl har börjat? När jag ser hur roligt hon har och hur bra det kommer fungera med personalen?
Den 10/5 ska hela personalen få komma till Silvias för nformation / utbildning. Då kommer de även att få se ett utav Linn´s vanligaste anfall. (Det som filmades när det Iktala spektet skulle göras)
Det är väl dags nu... Att vända blad och våga släppa taget...... Fast bara lite <3
Ber till högre makter att allt ska gå bra med inskolningen! Det kommer att bli jätteroligt för Linn samtidigt som det kommer att vara jätte oroligt för er. Tänker på er jätte ofta och vi kommer gärna och hälsar på nån dag. Många kramar till er alla <3
Känner så med dig Jenny <3 Har varit i samma situation och detta med att skriva "handlingsplan" är inte lätt... för varje gång ser annorlunda ut och hur man ska agera går inte att beskriva i ord, fast man måste... Vi uppdaterade vår handlingsplan ofta men det viktigaste när ni väl är där är nog att man har en dialog hela tiden med resursen/personalen. Det var det vi kände som tryggast... Kramar till dig/er <3 <3 <3
Vet hur du känner det! och det kommer att gå bra för trots allt är ju det viktigaste för oss att våra barn ska ha det så "normalt" det bara går. Kramar och styrka på vägen <3
Älskade älskade Jenny!
Kommer aldrig att tillfullo förstå din oro, jag har ju ett friskt barn.. Mitt hjärta värker o jag önskar verkligen att jag kunde ta bort det hemska för ni (du, Christian åå alla era goa ungar) är inte värda detta livet som ni lever med Linn's sjukdom.
Finns här alltid, det vet du..
Alla kramar runt jordklotet och tillbakas till er alla!
Förstår din oro... Vi ska skola in Elin i början av september. Mår illa bara jag tänker på det. Men jag tror ändå om man bara kommer över steget där man släpper lite på sin egen kontroll så kommer vi att se att våra tjejer får det toppen på förskolan. Dom kommer att utvecklas av all stimulans de får av de andra barnen, få kompisar, ingå i en grupp "vanliga barn". All styrka till er. Hoppas ni får en bra helg. Kramar
Ville bara säga att det va ett bra brev du/ni skrivit!
Hoppas att Linn o ni kommer trivas lika bra som vi gör!
