Funderingar
De närmsta sju veckorna kommer bli tuffare för oss. Christian är ju permiterad och det betyder A-kassa och väldigt lite pengar... Vi kände att det inte kommer fungera så han har fått ett jobb från och med måndag och till och med sista mars när han blir återanställd på sitt gamla arbete igen.
Toppen att han har fått jobb men det ligger så pass långt ifrån där vi bor så han kommer att bo borta under veckorna. Hur vi löser det med körning till träningar för killarna vet jag ännu inte
då vi endast har en bil, men det ordnar sig nog. Om och när Linn blir sjuk kommer bli den tuffa biten, speciellt för Christian. Min mamma har lovat att komma hit och ta hand om killarna då. Nästan alla anfall kräver sjukhusvård så en plan måste finnas.
Det handlar om sju veckor så vi ska nog klara det! Det är ju alltid tryggare att vara två när Linn blir sjuk.....
Har haft en dag igen där jag har funderat mycket. På Linn´s situation. Hur den påverkar oss alla. Det är så mycket som vi inte kan göra, vi har blivit så begränsade. Men förhoppningsvis blir det bättre med åren.
Min högsta önskan är anfallsfrihet men om den inte uppfylls så är det mildare anfall..... Så vi kan vara på landet igen, resa, åka båt.... Åhhh vad underbart det hade varit <3
Förstår din oro kring att vara själv när ett barn blir dålig eller allt annat som ska göras när man har fler barn som ska köras/hämtas osv... men ni grejar nog det och vi får tro att Linn håller sig så bra det bara går.Ni verkar ha stöd från olika håll - vad härligt för er... Kram och ha det gott // Ann
Om du behöver kör hjälp eller liknande med killarnas aktiviteter så säg till Jenny. Jag menar det. Vi bor ju inte långt ifrån varandra.
Kram
