Anfallen ger sig inte.
Linn fortsätter med anfall, varje dag mer eller mindre. Alla har hittills krävt epistatus och hon slås ut några timmar. Idag hade hon ett mindre på morgonen, som jag faktiskt tror hade klarat sig utan akutmedicin men av ren rutin fick hon den. Nåväl, hon blev inte utslagen i alla fall.
Mamma och syster var här hela dagen igår. Det var mysigt, tråkigt att skruttan slutade dagen med anfall :( Rakt in i bordet föll hon och slog näsa och tand. Min fina granne H kom och ringde på också och bara gav en kram. Tack <3
Min kära sambo gör allt i sin makt för att vi ska mår bra. Tur en av oss orkar. Men det är väl så det fungerar. Vi kan inte lägga av att fungera båda två samtidigt. Eller?
Längtar till vardagen, jobb. Att bara gå hemifrån några timmar, få något annat att fokusera på.
På tisdag har vi äntligen fått tid till habiliteringen. Ska bli spännande att se vad de har att erbjuda Linn och oss.
* Du skapar genom dina tankar och känslor, och ingen annan än du själv kan tänka dina tankar eller känna dina känslor*
Svårt men sant!
Kommentarer
Postat av: Ann
Miljoner kramar vännen. Tänker på er och finns hos er i tankarna. Styrka och lycka sänder jag ♥♥♥
Trackback
