vardagmedbarnmedepilepsi

Åtta anfall igår. Inga som behövde brytas men hon blir väldigt trött av dem.

Idag var vi inte uppe i mer än fem minuter innan första anfallet. Två minuter varade det. Bara femton minuter senare kom nästa. Men det var större från början. Samma kramper runt munnen men helt stel i kroppen, som en båge. Hon fick epistatus direkt men det ville inte släppa så vi larmade.

Under samtalet avtog krampen för några sekunder för att komma tillbaka i ett tonisk klonisk. Det ofrivilliga skriket var långt, kändes som att det aldrig tog slut och sedan följde riktigt kraftiga kramper och andningspåverkan.

Men det hävdes i samband med att ambulans var på plats så vi stannade hemma. Hon hade en postiktal fas i en timme efteråt, så det tog hårt på hennes kropp. Hon är fortfarande trött och jag får hjälpa henne en del. Det är tufft att se henne bli så sjuk så fort.

Det som jag tycker är jobbigast just nu är att alla anfall är oprovocerade.

Tanken på vattkoppsvaccinet börjar kännas oroligt då hon har så dåligt skydd mot sina kramper.

Usch vad detta är jobbigt!