Lucia
Startade morgonen med frukost framför svt2 Lucia, jag och barnen. Det är så fint. Regnar som tusan gör det så det känns verkligen inte som att det är julafton om en dryg vecka.
Träffade en tjej idag som var här och fixade sina naglar.. Hon berättade att hon haft en tuff helg med sin son. Han hade krampat i fredags kväll och hamnat i respirator.... Tyckte så synd om tjejen, för jag vet verkligen hur oroligt det var där i början, man visste ingenting om kramper!?? Det är ju fortfarande oroligt, fast inte på samma sätt. Nu vet vi ju vad vi ska göra.. Hoppas verkligen att det var denna krampen och inga mer, eller att han får medicin och blir anfallsfri <3
Linn har varit anfallsfri i nästan två veckor nu.... Så jäkla dumt för nu går man nästan bara och väntar på anfallet. Vågar inte göra någonting! Vidriga sjukdom! Nadja ringde mig förut och bjöd mig på jul lunch på jobbet i morgon, men jag vågar inte åka med Linn just nu.....
När börjar man våga trotsa sjukdomen? Borde ju faktiskt bara njuta av varje sekund nu men man går på nålar i stället, väntar och väntar..... Men det är väl som alla andra gånger. Jag släpper tanken en sekund och då hugger sjukdomen till som en kniv i ryggen!
Nä, usch och fy. Bort med de tankarna nu! Håller på att städa lite hemma, lite lättare. Tar en ordentlig städning i mitten på nästa vecka. Lagom innan jul :)
Ser fram emot jul, ska bli mysigt <3 Hoppas bara det kommer lite snö.....
