STRESS!
Vännen, känner så väl igen dina känslor, ibland vill man bara dra sig in i en håla och gömma sig för allt och alla. Om jag bara på något vis kunde avlasta dig lite med allt. Tänker på er ofta ofta och önskar av hela mitt <3 att ni alla får lugn och ro. <3
Fina Jenny! Känner igen mig. Stressen invändigt är vedervärdig. Ibland känner jag att personer "utanför" inte förstår hur mycket det är utöver de mest akuta situationerna. Att ständigt ha jour. Inte "bara" det sjuka barnet utan också att familjen och det sociala ska fungera.
Hoppas du fick ett bra möte med din chef och att planen känns rimlig. Stor kram till dig <3
Kramar och tankar till dig (som om det skulle hjälpa dig! men finns här).
Jörgen och jag tänker/pratar ofta om er och lilla fina Linn...
Hoppas att neurologen gav något hopp om bättring/förändring. Kramar <3 <3 <3
Åh, vad jag håller med. Det går ju hur bra som helst att jobba när E mår bra, men när hon inte mår bra fungerar det inte alls. Ingen kan förstå stressen att det när som helst kan ringa på mobilen och så är det bara att byta läge, från yrkesverksam till lugn, stöttande och tröstande mamma. Och alla dagar när vi lämnar trött och orolig E på skolan och skulle vilja stå standby - hur lätt är det då att fokusera på arbetet?
Även vårdtröttheten känner jag igen - bara fyra inbokningar den här veckan... ;)
Kramar och tankar - och två tummar hållna för att lilla fina Linn blir piggare av sänkningen. <3
