vardagmedbarnmedepilepsi

 

..äntligen att slappna av lite och njuta av lugnet. Men bara lite ;) Går fortfarande på nålar och är väldigt misstänksam. Det var längesedan jag kände mig så otroligt sliten som jag har gjort den senaste tiden. Men efter att ha räknat efter hur Februari har sett ut anfallsmässigt så är det inte så konstigt!

 

43 anfall har hon haft. Ganska många faktiskt. Redan nu, efter tre lugna dagar har jag en liten tjej som springer här hemma, glad och lekfull. Hon säger ma när hon inte ser mig, och jag hoppas och tror det är mig hon letar efter <3

 

Trots alla anfall och extrema oro så måste ju livet rulla på och det innebär träningar, läxor och lite div annat för killarna. Även där har en oro märkts , vilket inte är så konstigt.

 

Vi kämpar på med tecken här hemma. Kursen vi ska gå är först i Juni så vi kommer få lite hjälp från logopeden på habb med de tecken vi använder mest. Efter besök där i tisdags så såg de att det är viktigt att komma igång snarast!

 

På tisdag har vi planerat in vattkoppsvaccinationen. Hoppas verkligen det blir av nu. Att det fortsätter vara så här stabilt. Nåt anfall gör inget men det får inte dra igång till dagliga.

 

Idag har Linn och jag haft besök av en psykologi student. Hon var här och filmade oss i lek. Hon ska även intervjua mig nästa vecka. Detta är början på ett stort projekt, att se hur samspelet är med en förälder och barn, när barnet har ett funktionshinder. Spännande! Materialet kommer även att användas till hennes slutuppsats inom psykologi.