Underbart är verkligen för kort!

Skulle aldrig skrivit det där sista inlägget. Sitter bredvid min lilla sessa nu efter ett stort anfall med andningspåverkan. Blå i ansikte och blåa fingrar. Både ambulans och läkare kom, men vi är kvar hemma.
 
Mitt i leken på utsidan, vattenpölar är roliga men farliga. Att kylas ner är inte bra, inte heller att bli för varm. Vet inte om det är orsaken?
 
Hoppas det stannar vid detta och inte drar igång med fler.
 

Börjar..

 
..äntligen att slappna av lite och njuta av lugnet. Men bara lite ;) Går fortfarande på nålar och är väldigt misstänksam. Det var längesedan jag kände mig så otroligt sliten som jag har gjort den senaste tiden. Men efter att ha räknat efter hur Februari har sett ut anfallsmässigt så är det inte så konstigt!
 
43 anfall har hon haft. Ganska många faktiskt. Redan nu, efter tre lugna dagar har jag en liten tjej som springer här hemma, glad och lekfull. Hon säger ma när hon inte ser mig, och jag hoppas och tror det är mig hon letar efter <3
 
Trots alla anfall och extrema oro så måste ju livet rulla på och det innebär träningar, läxor och lite div annat för killarna. Även där har en oro märkts , vilket inte är så konstigt.
 
Vi kämpar på med tecken här hemma. Kursen vi ska gå är först i Juni så vi kommer få lite hjälp från logopeden på habb med de tecken vi använder mest. Efter besök där i tisdags så såg de att det är viktigt att komma igång snarast!
 
På tisdag har vi planerat in vattkoppsvaccinationen. Hoppas verkligen det blir av nu. Att det fortsätter vara så här stabilt. Nåt anfall gör inget men det får inte dra igång till dagliga.
 
Idag har Linn och jag haft besök av en psykologi student. Hon var här och filmade oss i lek. Hon ska även intervjua mig nästa vecka. Detta är början på ett stort projekt, att se hur samspelet är med en förälder och barn, när barnet har ett funktionshinder. Spännande! Materialet kommer även att användas till hennes slutuppsats inom psykologi.
 
Idag är en bra dag <3
 
 

Anfallsfri!!

Dagen har varit helt anfallsfri! Hoppas det håller i sig!!


Orolig

Har pratat med Tove i kväll. Jag är rädd och orolig över alla anfall. Går på tå hemma på dagarna och bara hoppas på att det inte ska komma något. Hon har minst ett varje dag och det tar styggt på kroppen. Kraftiga kramper.
 
vi gör en höjning på Frisium, redan i kväll. Nu får hon 3/4 tablett på kvällen och i morgon bitti höjer vi till 1/2. Vi ska höras i morgon kväll, är det ingen bättring sätter vi in Diacomit direkt.
 
vad gäller vaccinationen så får vi helt enkelt se. Hjälper höjningen av Frisium och anfallen lugnar sig tar vi vaccinationen och sedan diacomit. Hjälper inte höjningen tar vi diacomit först. Vi måste få ordning på anfallen.
 


Min ängel ..

Mitt lilla rufs troll 💕 Min fina vackra oslipade diamant 💎 Du är så liten men är med om så mycket .. Du lär oss vad livet innebär, att verkligen uppskatta vad som är viktigt i livet. Jag älskar dig oändligt, runt hela jordklotet och tillbaks igen 💜👼💜


Anfallen ger sig inte.

Linn fortsätter med anfall, varje dag mer eller mindre. Alla har hittills krävt epistatus och hon slås ut några timmar. Idag hade hon ett mindre på morgonen, som jag faktiskt tror hade klarat sig utan akutmedicin men av ren rutin fick hon den. Nåväl, hon blev inte utslagen i alla fall.
 
Mamma och syster var här hela dagen igår. Det var mysigt, tråkigt att skruttan slutade dagen med anfall :( Rakt in i bordet föll hon och slog näsa och tand. Min fina granne H kom och ringde på också och bara gav en kram. Tack <3
 
Min kära sambo gör allt i sin makt för att vi ska mår bra. Tur en av oss orkar. Men det är väl så det fungerar. Vi kan inte lägga av att fungera båda två samtidigt. Eller?
 
Längtar till vardagen, jobb. Att bara gå hemifrån några timmar, få något annat att fokusera på.  
 
På tisdag har vi äntligen fått tid till habiliteringen. Ska bli spännande att se vad de har att erbjuda Linn och oss.
 
* Du skapar genom dina tankar och känslor, och ingen annan än du själv kan tänka dina tankar eller känna dina känslor*
 

Svårt men sant!
 
 
 

Klagar lite, men det är MIN BLOGG!

Återigen har ett anfall kommit i vägen och en vaccination uteblev. Blir så trött på det! Kan ju knappt vistas ute med henne känns det som då det skrivs på facebook och instagram om vattkoppor som ploppar upp överallt.. Och inte håller de sig hemma med barnen heller!
 
Jag vet att de med vanligt sjuka barn inte tänker samma som vi med kroniskt sjuka barn, men hallå!! Vattkoppor smittar hur lätt som helst och för vissa kan detta virus vara farligt! Där ibland min dotter!!
 
Jag försöker verkligen vara positiv men det är svårt många gånger.
 
*åhh, vi har vabbat i fyra veckor nu. Det går bara runt. vi måste bli friska nu, måste resa bort. Det är vad vi behöver som familj*
 
Detta läste jag på facebook igår och det gör ont! Visst, ni har vabbat i fyra veckor och det ÄR jobbigt. Men era barn blir friska! Jag har vabbat i två år nu!! Plus en stor del av min föräldra ledighet. Min dotter blir inte frisk!!!
 
Jag vet att det inte går att jämföra men jag säger som en annan klok mamma skrev i sin blogg:
Öppna ögonen och få lite perspektiv på livet....!
 
Tove ringde mig och vi ökar Frisiumet på kvällen för att se om det hjälper. Hon vill också att vi försöker få till vaccinationen innan helgen då det ÄR MYCKET FARLIGARE FÖR MIN DOTTER ATT FÅ VATTKOPPOR ÄN ATT TA VACCINET!!!!!
 
Jag avskyr inte sjukdomen, för hur kan jag avsky något som formar vår vardag? Jag försöker så gott jag kan lära mig att leva med den. Men det är svårt.
 
 

Linn sover!

Linn har somnat och sover middag nu. Första gången sedan vi satte in Frisium. Vanligast är att det blir trötthet och dåsighet. Men på Linn blev det tvärt om, speedad och svårt att komma till ro.

Jag klagar inte! Ganska skönt att bara sitta med lugnet runt omkring mig just nu...

Pratade ju med Tove igår som är nöjd över att se en bättring efter att Frisium sattes in. Men det lutar än dock mot att hon även kommer få Diacomit.

Även en ny MR röntgen vill hon göra på henne nu i vår. Hon har sin diagnos, men eftersom den är klinisk så vill hon med jämna mellanrum leta efter ärrbildningar i hjärnan.

Underbar läkare, på alla sätt! Den kontakt vi har haft nu under insättning och uttag av mediciner är guld värd!
Dag som natt har jag kunnat skicka sms till henne och så har hon ringt. Känns tryggt!

I morgon är det som sagt dags för vattkopps vaccination. Väldigt blandade känslor, ångestladdat, då jag vet att det är en ökad kramprisk. Vi kommer ge Iktorivil droppar mitt på dagen i morgon som extra stöd.

Det håller på att bildas en dravets förening i Sverige. Fick frågan att åka med till Paris i helgen för att vara med på ett Europa möte för Dravets. Men det är omöjligt för mig. Däremot ska jag vara med på första mötet för föreningen i slutet på mars, här i Sverige. Bra att det är i rullning, föreningen behövs!


Vattkoppsvaccination!

Går allt som planerat blir det vaccination på onsdag.

Blandade känslor inför det.


Kort men tuff kramp

Linn hade anfall i morse. Riktigt kraftiga kramper med andningspåverkan. Blå i ansiktet, fingrar. Epistatus hävde det. Hon hade en lång postiktal fas efteråt.

Orkade sedan vara vaken en liten stund men sover igen nu, sedan 1,5 timme tillbaka.

De tar styggt på henne. Mitt lilla hjärta. Har telefontid med Tove idag, tror jag i alla fall. Får se om det blir vaccination i veckan. Hon har fortfarande många anfall. En vecka sedan vi satte in Frisium. Åtminstone så är de kramperna borta som vi inte behöver bryta. Det är bra.

Får se vad vi kommer fram till.


Lugnt

Vi har haft en bra helg. Linn har fått må bra. Inga anfall och ingen abstinens. Har sänkt till en droppe idag. Även det gick bra. Så eventuellt tar jag bort den helt i morgon, senast på tisdag.

I lördags var vi på dop för lilla Alva. Det var så fint. Allt gick bra och jag klarade läsa dikten utan tårar :)

I morgon är det skola igen för grabbarna. Sportlovet är slut. Ska försöka få dem att lägga sig i tid i kväll...


Bättre

Idag är det bättre. Men hon har fått hjälp också. Jag har gett henne Iktorivil mitt på dagen.

Det var länge sedan jag grät så mycket som jag gjort idag. Allt brast. Orkar inte vara stark längre.

I morgon är det dop för min vackra systerdotter Alva.

Jag har fått äran att bli gudmor. Det blir en bra dag i morgon, med nära och kära samlade. Lilla Alva. Hon är så fin. Min guddotter 💖


Abstinens.

Min älskade prinsessa har abstinens efter en medicin.

Får hon det jobbigt idag får jag hjälpa henne med att ge iktorivil.

Abstinens!!!


Orolig

Linn har haft två "skrik anfall" i kväll. Som att något är riktigt obehagligt! Darrar i kroppen under de sk anfallen. Kan hon ha abstinens efter iktorivilen????

Hämska tanke! Men jag har skickat ett sms till linn's läkare och frågat. Något är inte helt ok.... Mitt lilla hjärta <3


Underbart är kort.

Liten sessa utslagen efter stort anfall med andningspåverkan ...... Epistatus hävde...


Lugnt igen!

Äntligen har anfallen avtagit. Vi är inne på tredje dagen nu utan anfall. Linn har återhämtat sig och är precis som vanligt igen!

Vi har gått över från iktorivil till Frisium. Hade kontakt med Tove under gårdagen när vi gjorde bytet. Vi har startat på en låg dos, ev måste vi höja lite.

Känns konstigt men skönt att inte behöva ge medicin mitt på dagen. Iktorivil gav vi tre gånger per dag.

Killarna har sportlov denna veckan. Vi tog en kväll tillsammans med mat och bio. Riktigt mysigt!!




Frisium

Har just hämtat frisiumet. Börjar med det i morgon, vilket betyder att Linn får sina två sista iktorivil droppar ikväll. Hoppas det blir bra.

Idag är en bra dag. Efter helgens 10 anfall har hon idag än så länge inte haft ett enda! Orkade till och med springa bland fiskarna på allum när vi hämtade medicinen.


Linn mår inte så bra.

Tveksam på sprutan morgon. Anfall flera gånger om dagen just nu. Ingen chans till utveckling, tvärt om. Linn är tyst, pratar nästan inte. Det är väl för ansträngande. När hon väl kommer igång igen kommer ett nytt anfall...

Tv och iPad, plus att mysa i soffan är det som hon orkar. Vi går ut lite men blir alltid avbruten av anfall. Stunderna ute blir korta.

Hoppas verkligen Frisiumet kommer i veckan och att det hjälper!


Skit anfall!

Inne, ute, vid uppvak. Vilken tid som helst kommer anfallen. Varför alla dessa urladdningar?

Både igår och idag kom anfall i lek på utsidan, benen bär inte. Rycker i ansikte och blicken blir still. Idag fick jag bära hem henne.

Det är mycket lugnare men inte lugnt. Frågan är om de vaccinerar?


Lugnat sig!

Nu känns det som att det börjar lugna sig igen. Kramperna igår fortsatte på eftermiddagen, ett på kvällen var lite längre och jag trodde vi skulle behöva bryta med epistatus men det hävdes. Hon blev så trött av det så hon somnade i min famn <3

Idag är det lugnt, inte ett anfall än så länge. Det känns skönt för oss alla. Det har varit en jobbig vecka med sammanlagt 19 anfall och 7 doser akutmedicin.

Nu hoppas vi på några lugna dagar. Efter samtal med neurosköterska idag så ska de ringa mig igen på måndag. Är det fortfarande lugnt då så tar vi första vaccinationen för vattkoppor. Men det måste vara lugnt. Drar det igång igen så får vi skjuta på det.

Det kommer antagligen heller inte bli någon förskola för Linn på några veckor. Risken att gå dit och bli sjuk är för stor då hon har så dåligt skydd mot sina kramper just nu.

Sedan, om det skulle dyka upp ett nytt vattkopps fall på förskolan, så skulle det innebära samma svåra situation som blev i fredags när hon kom in med ett status anfall. Det är inte värt det.....


Fortfarande anfall

Åtta anfall igår. Inga som behövde brytas men hon blir väldigt trött av dem.

Idag var vi inte uppe i mer än fem minuter innan första anfallet. Två minuter varade det. Bara femton minuter senare kom nästa. Men det var större från början. Samma kramper runt munnen men helt stel i kroppen, som en båge. Hon fick epistatus direkt men det ville inte släppa så vi larmade.

Under samtalet avtog krampen för några sekunder för att komma tillbaka i ett tonisk klonisk. Det ofrivilliga skriket var långt, kändes som att det aldrig tog slut och sedan följde riktigt kraftiga kramper och andningspåverkan.

Men det hävdes i samband med att ambulans var på plats så vi stannade hemma. Hon hade en postiktal fas i en timme efteråt, så det tog hårt på hennes kropp. Hon är fortfarande trött och jag får hjälpa henne en del. Det är tufft att se henne bli så sjuk så fort.

Det som jag tycker är jobbigast just nu är att alla anfall är oprovocerade.

Tanken på vattkoppsvaccinet börjar kännas oroligt då hon har så dåligt skydd mot sina kramper.

Usch vad detta är jobbigt!


Anfallen fortsätter

Fyra anfall hade skrutt igår. Alla runt 3-15 minuter. Hon stannar upp och det rycker runt munnen, blicken blir tom och hon dreglar. Tappar balans, fotfäste.

Idag har hon redan hunnit ha tre stycken.

Självklart har jag en större oro nu. De stora med andningspåverkan är ju såklart jobbigast, men där vet jag vad som gäller. Epistatus och håll koll på andning. Dessa små är jobbiga på ett annat sätt. Små urladdningar ofta. Lömska då jag inte vet vart de bär av. Har satt en gräns på 5 minuter. Har de inte gått över då ger jag epistatus. Ger tidigare om det sprider sig såklart. Jag är så rädd att de ska öka i antal, som det var när hon var mindre.

De tröttar henne och hon vill vara hos mig hela tiden, ligga och mysa i soffan. Kanske det känns obehagligt när de kommer?

Det är svårt att räcka till. Träningar för pojkarna. Vill inte ha det där samtalet om att ambulans är larmad. Hoppas snart att detta skov är över, för det verkar vara så nu. Att det kommer i skov.

Längtar efter en vanlig vardag, en enkel dusch i lugn och ro. En avslappnad dag, utan stress och oro.


Skov?

Efter en lugn natt anfallamässigt så startade Linn morgonen med ett. Epistatus hävde det. Ingen feber men å andra sidan fick hon Alvedon kl 04.

Det är svårt att vara glad och positiv när anfallen kommer som i skov.

Tröttheten gör det inte bättre.

Får se vad dagen erbjuder.


Orolig.

Linn har haft två anfall inom loppet av 1,5 timmar. Båda behövdes brytas med epistatus. Det första larmade jag på men avbröt då det gavs sig under samtalet. Sammanlagt 15 minuter krampade hon. Det andra var inte längre än 5-7 minuter.

Hon har lite förhöjd temp. 37,7. Tempen brukar stiga under anfall men för säkerhets skull laddar vi för en natt med Alvedon och Ipren.

Hoppas verkligen inte det är något på gång, blir orolig när hon får så täta anfall.

Vi kan inget göra än att avvakta, vaka. Tiden i natt får visa.


Statusanfall

Vet inte vad som hände. Hur blev det så här? Efter två månader med "bra" anfall så kom detta. Jag var på apoteket för att lämna licens ansökan för frisium till Linn när samtalet från C kom. Jag visste innan jag svararde att det var anfall.
 
*Linn krampar och jag har larmat* säger C. Ok.... åker väl och hämtar Hampus i stan som tränar tänker jag. Hur F-- tänkte jag där?!
 
Jag ringer C igen och säger att jag kommer hem, messar Hampus att jag är sen pga av att Linn har anfall. När jag åker upp för björndammsbacken så hör jag sirenerna och ser blåljusen. Två ambulanse är det och de ska till min dotter. Jag får släppa förbi dem och i samma stund rusar adrenalinet i blodet. Benen skakar när jag kör efter. De är såklart framme innan mig.
 
Hon krampar inte så mycket när jag kommer fram, det rycker lite i fingrar och hönder. Men det ökar och vi åker in. Det blir bara mer och mer kramper.
 
Inne i trauma rummet sker allt i vanlig ordning. Syrgas, läkemedel och frågor frågor frågor. Hon syresätter sig bra så efter en stund plockas syrgasen bort. Det är ovanligt för Linn. Men å andra sidan var det ett annorlunda anfall.
 
efter en timma drygt beslutar de att söva henne på pento. men då kom det stora problemet. VATTKOPPSINKUBATION!!!!!
 
Jag tror verkligen inte att hon är amittad men självklart vågar de inte riskera övriga patienter. Linn måste alltså sövas på infektion. Infektion är inte vana vid barn och dessutom är Linn svårintuberad! Kändes inte alls bra!
 
Vi blev flyttade till ett vårdrum på akuten, med pågående kramper! Helt plötsligt beslutar de att ge mer stesolid och jag ifrågasätter om de inte ska ha narkos på plats när de gör det. Det drar ut på tiden då medicindoktorn, en oerfaren sådan, blir tveksam.
 
Efter två timmar rycker Linn till jättekraftigt i hela kroppen, sätter sig upp och säger *hej*
 
Det hejet kunde tina upp den kallaste själ. Min lilla tjej var tillbaka. Vi slapp tuben!!
 
Jag är inte nöjd med gårdagen. Tyckte hon låg för länge med kramper. Visserligen syresatte hon sig bra, men ändå! Allt för den förbannade vattkoppsinkubationen......
 
Som jag känner nu vill jag vacciera Linn. Hålla henne hemma tills hon har fullt skydd. Att riskera komma i kontakt med viruset är för stor risk för henne. Vad hade de gjort om hon hade haft dålig andnig, som hon faktiskt brukar ha?
 
Det går inte förklara denna mardröm vi lever i. Den är vacker men skrämmande. Idag skrevs vi ut från sjukhuset. Hem direkt, duscha för att snabbt hinna till Lukas fotbolls cup. Livet rullar på. Det finns ingen chans till eftertanke.
 
Återigen tycker jag livet är orättvist.

Dravets Syndrom

Jag vet att Linn har diagnosen. Jag läser något om den varje dag på olika forum. Jag följer våra nyfunna vänner med Dravets barn. Ändå känns det så konstigt när jag ser det på papper. Jag vet, men vill inte riktigt förstå 💖


RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!