ÅNGEST!!!!!
Igår ramlade Linn ner för en trappa i vår svale. 15 trappsteg, stentrappa.
Hon kan inte gå i trappor själv. Har absolut ingen balans för det.
En endaste sekund eller kanske två missade jag av uppmärksamhet. Det var en fruktansvärd syn när hon voltade, rullade, jag vet inte hur ner för alla stegen.
I alla fall gick det bra. Inte ett blåmärke eller bula. Bara rädsla från Linn och mig. Trodde aldrig hon skulle sluta gråta.
Men värst nu är ångesten. Känner mig som världens sämsta förälder som missade två sekunder av uppmärksamhet. Min lilla diamant. Vet inte vad jag gjort om hon hade skadat sig <3
Men <3 du kan aldrig bli världens sämsta förälder, du är den bästa föräldern jag vet (tror vi haft detta prat tidigare ;) i ett annat skede i ditt liv)
Alla har vi skräcken o de tankarna när våra dyrbaraste "ägodelar" råkar ut för de hemskaste saker.. Ta inte detta på dig vännen - de var en olycka och kunde hänt med vem som helst
Jenny - du är en fantastisk mamma och människa, tro aldrig något annat!!
Kram från en tant
Ooops glömde fylla i att de va jag ;)
Älskade vän! Du e världens bästa mamma till alla dina barn! Tro aldrig nåt annat! En olycka kan hända vem som helst o det e inget du ska klandra dig själv för! Tur att Linn klarade sig utan skador! Dom små liven e ju tack o lov mjukare o smidigare än vad en annan e...
Massa kramar <3
Men!!! Du är verkligen inte världens sämsta mamma!!!! Men förstår känslan!, tror vi alla mammor känt så nån gång.
Skönt att allt gick bra med prinsessan och att chocken/ rädslan har släppt!!!!
Kram❤
Min vän. .. förstår din rädsla, oro och känsla. Du är en helt fantastisk mamma för Linn och dina pojkar. Glöm aldrig det...
Det händer saker runt barnen hela tiden och hur nära vi än är så händer det.
Vilken lycka att hon inte skadade sig - underbart vännen ♥♥
Kramar o lycka ♡♡
Känslan finns ju tyvärr där ibland, är själv livrädd att jag missar signaler från storebror. Tänk om något händer, som jag kunnat förhindra. Men innerst inne vet vi att man kan inte vara överallt samtidigt, det gör oss inte till dåliga mammor bara mänskliga.
Kramar i massor.
Ps. Jag åker till Göteborg nästa lördag som sällskap till Ann, skulle vara kul att få se dig live
Fy,ibland går det snabbt och man hinner inte med.Vet själv G.ramlade i vintras bröt armen vilken ångest.Hoppas vi ses på Tisdag.Kram från oss.
Usch, så darrig man blir när sådant händer och så snabbt de hittar på något... Idag försökte jag lära sonen hoppa bock över stubbar i Färjenäsparken, och nu har han ett snyggt blåmärke på ena låret. Det skyller han på mamma... Kram <3
Usch så otäckt för er alla. Men jag säger precis som ovanstående - du är den absolut bästa mamman till Linn!
Disa har också fallit ned för trappa. Hon har ramlat från det mesta känns det som. En av gångerna slog hon ut en bit av framtanden när hon föll utför ett (!) trappsteg. Och ändå tycker jag att jag är precis som du, alldeles efter. Det går så snabbt. En halv sekund och balansen är tappad.
STOR kram fina du!! <3
