vardagmedbarnmedepilepsi

Hampus och jag åkte till Kärra för simmet. Medans han simmade gick jag som vanligt och handlade. Efteråt satte jag mig i fiket på simmet, beställde en kaffe latte. Gick in på fb och kikade lite. Såg ett inlägg från en kompis vars systerson ofta är på sjukhus och hon hade skrivit att de nu var på akuten. Jag kommenterade inlägget och i samma stund får jag samtalet från Christian.

Linn har ett svårt anfall, han har gett stesolid och larmat SOS. Jag blir iskall, reser mig upp och går in i simhallen och ropar ut Hampus, att han får skynda sig. Det kommer fram en vänlig person och frågar om jag behöver hjälp då hon ser allvaret i allt som sker.

Hampus och jag springer till bilen. Efter samtal med Christian så krampar Linn kraftigt och han får inte tag i någon som kan hjälpa han att möta ambulansen. Lilla Lukas vill inte, tycker det känns pinsamt. Men han går upp till vår granne och knackar på lite försiktigt och ber henne om hjälp. *I mina ögon är du en superhjälte Lukas. För du hjälpte Linn på det sättet du kunde*

Ambulans kom, de gav en stesolid till. Hon krampade kraftigt. Lite avföring kom så de beslutade att ge ytterligare en stesolid och sedan åkte de in.

Under färden tappade Linn sin andning och de fick handventilera henne. Kramperna avtog något men inte nämnvärt.

Jag och Hampus mötte upp dem vid akuten och där följde jag med in. De fick hålla fria luftvägar på henne då kramperna tilltog igen. Armarna flög mer eller mindre upp och ner på britsen. Det var så kraftigt! Hampus var med inne i trauma rummet en stund men han och Christian åkte ganska snabbt hem till Lukas.

Efter att hon fått en infart så fick hon en dos midazolam. Det hjälpte bra, kramperna avtog sakta men säkert. De gav ytterligare en dos midazolam för att vara på den säkra sidan.

Hon var mycket medtagen lilla prinsessan. Fick stanna över natten eftersom hon fått så mycket läkemedel. Hon klarade att andas själv men behövde syrgas.

Nu väntar jag bara på ett samtal ifrån Tove i morgon.

 Gode Gud, låt det vara positivt! Vet inte hur mycket vi orkar! Snälla snälla mildra det åtminstonde, låt henne inte få sådana fruktansvärda anfall!

Tack igen till alla som ställer upp i tid och otid. Kram till er alla!!