Trött...
Klockan 05 i morse tyckte Linn att det var dags att stiga upp. Vad kan man säga mer än CARPE DIEM. Hon följer verkligen det mottot så det är bara att hänga på :)
Nu är det snart två veckor sedan det sista anfallet och det är riktigt jobbigt hur jag går och studerar och nästan väntar på att det ska komma. Försöker inte visa utåt min oro men det är svårt. Studerar varje steg hon tar och varför hon gör vissa saker. Hon har tex börjat ta sig på huvudet ibland. Då snurrar tankarna på mig, känns det konstigt?? Är hon yr?? Ont har hon inte i alla fall för då skulle hon gråta. Samtidigt tänker jag att vilket barn tar sig inte på huvudet?? Det är så svårt så jag blir galen!! Jag går på spänn precis hela tiden, men antagligen smäller det väl till när jag slappnar av..... Önskar ibland att hon var lite äldre och kunde förklara sina känslor <3
Lilla Lukas <3<3<3. Samma dag som jag var på skolan kom han hem jätteglad. Killarna hade varit jättesnälla resten av dagen :) Men tyvär varade det inte så länge för i fredags var det igång igen. När Lukas kom hem berättade han att fröknarna hade haft möte med han själv där han fick berätta sin sida av saken och på måndag så ska de prata med killarna en och en. De ska prata med en fjärde också. Lukas har inte nämnt han men enligt fröken så har han stått vid sidan och tittat på då tycker de att han är lika skyldig.. BRA!! Hoppas vekligen att det löser sig!!
