vardagmedbarnmedepilepsi

Igår ringde det en kurator från epilepsiteamet hem till oss. De hade haft möte och där tagit upp att Linn nu ska skolas in för dagis. Efter ett långt samtal med henne så sade hon att Linn behöver en personlig assistent och helst vara på ett dagis med mindre antal barn eller en dagmamma. Det kändes skönt att hon inte hade några som helst invändningar. Hon sade att vi får vara beredda på en ev kamp ..?!! Borde väl räcka att säga att hon har åkt in med abulans 19 ggr sedan 23/10 förra året. Alla gånger med långdragna kramper. Några gånger har det kanske släppt i ambulansen men de är få räknade.. Det är från kommun till kommun men vi tar gärna den kampen. Kommer aldrig över min döda kropp lämna Linn till ett dagis med 20-25 barn och 3-5 fröknar. Aldrig!!

Det var ett jättebra samtal och det känns så skönt att ha hela teamet bakom oss. De kommer hjälpa till med allt som behövs. Nu ska vi avvakta tills placeringsenheten hör av sig för att veta hur vi ska gå vidare.

Jag är så glad över att vi tillhör DSBUS. De är så profesionella där och Linn har verkligen fått den absolut bästa läkaren! Hon är dessutom forskare inom Epilepsi. Det var hon som startade upp sambandet med Epilepsi och Ketogen kost i Sverige. Hon har nästan bara arbetat med barn som har en svårbemästrad epilepsi. Sedan resten av teamet är underbara, epilepsisjuksköterskorna, psykolog och kuratorer. 

Tack!!