Förståelse
Har just insett att förståelse bara finns med ett kort tag då man hamnar i en situation lik vår. I vårat fall att ha ett barn med svår epilepsi. Kommer så väl ihåg när vår epilepsisjuksköterska sade att arbetsgivare och de runt om oss förstår ett tag.... Men sedan finns inte förståelsen längre. Naturligtvis gäller inte detta alla runt om oss....
Känns som att ordet intensivvård har tappat betydelse när man sagt det för många gånger. Intensiv vård....... Där hamnar man BARA om det är för en behandling som kan ha livhotande tillstånd. Där finns ALL aparatur för att kunna hjälpa den person som behöver intensiv vård. Där ligger vår prinsessa allt för ofta....
Trist men sant........
Ha en underbar dag i solen alla härliga och ta hand om varandra <3<3<3
Förstår precis vad du menar.. Nu har jag ju inte behövt intensivvård som sessan men att ha levt med smärta i 10-12 år kräver också en del av sin omgivning så hur eller hur är detta med förståelse, tyvärr, ett ord som har en kort varaktighet.
Ni är iaf mina hjältar <3, denna ständiga kamp i motvind.
Jag känner också igen det där med förståelse. Tänker på er och hoppas på lite lugn och ro för er!
Kram
>3, tyvärr stämmer det allt för väl. Våra "närmsta" vänner frågar inte ens längre hur det går med Ebbas epilepsi. Säg till om ni behöver hjälp, har tyvärr varit tomma ord. När vi väl bett om det, har ingen tid. Kram
Ja vad jag känner ingen mig i det ni Jenny och Malin skriver. Man är ensam... hoppas att vi kan hjälpas åt, trots att vi bor långt från varandra så finns vi för varandra. Massor av kramar och styrka till dig Jenny <3 <3 <3
Varför kan man inte bara vara en god medmänniska??? Glömmer aldrig den dagen jag såg ambulansen rulla in och jag såg att du och Linn las på en bår....kände er ju inte då utan såg bara genom vårt köksfönster och förstod att nåt hade hänt, för mig/oss va det en självklarhet att erbjuda er hjälp!! men det är kanske som vi sakt innan Jenny....vi med sjukhusbarn vet hur det är och förstår på ett helt annat sätt än många andra!!
KRAM <3 <3 ni vet väl om att ni är värdefulla hela fina familjen Fredriksson/Bengtsson!!
Så jag känner igen mig i det ni alla skriver, först när allt är nytt då frågar folk hur det är och om man behöver hjälp men sedan när det blir en vardag som fortfarande är lika jobbig för oss så glömmer goda vänner bort att man finns. När man för 100 gången tackar nej till att fara på "tjejfest" eller avbokar lekträffar för att vi har ett skov då slutar folk höra av sig. Man är ensam MEN vi har varandra, vi som VET hur det är och kan vara, vi som förstår att dagen sällan blir enligt plan och vi som själva varit där med hjärtat i halsen och magsår av oro för våra älskade små även om vi har långt mellan varandra fysiskt så förenas vi av ett band så starkt som inget annat psykiskt och finns alltid för varandra när vi har det jobbigt och tungt. Hoppas på en dag med sol för er alla.
