Tungt och jobbigt
Min vän.. du har all rätt att kånna det du gör ♡♡♡ men det gör så ont i mig för jag förstår vad du går igenom. Kramar och styrka. ♡♡♡
Med gråten i halsen läser jag ditt inlägg....Jenny förstår dina känslor...kan aldrig förstå riktigt eran situation men kan sätta mig in i den och jag lider med er. Ni skall veta att jag lyssnar oc du får gärna * gnälla* det har du helt rätt att göra i denna situation med vidrig sjukdom som påverkar hela familjen. Finns för er alltid <3
Finner inga ord... Det är så orättvist :( KRAMAR OM <3
Klart att du får gnälla.
Massor av kramar till dig.
Önskar att jag kunde hjälpa till med nått.
å vännen! Dins känslor är MER än berättigade och de måste få finnas till och få utlopp <3 <3 <3 KRAMAR om och delar din sorg och smärta <3 <3 <3
Gnäll på! Det har du all rätt till, och det hjälper ibland! Sedan är du helt otroligt fantastisk på att hitta energi och livsglädje och komma tillbaka - och det beundrar jag dig verkligen för!
Kramar och tankar!!! <3 <3 <3
Min fina vän! Dina känslor och dina tankar är på riktigt, det är ju så du upplever det och här är din lucka att få ventilera. Skäll och gnäll så mycket du orkar.
Jag avundas också allt det vardagliga, allt som andra tycks ta som en rättighet, som ju vi berövas om och om igen.
Jag önskar så mycket för er, för oss. ❤
Många kramar
Gnäll på du, de som inte tål det behöver inte läsa din blogg eller ställa den där frågan som ALLA förväntar sig inte ska resultera i ett negativt svar.. Det som smärtar mest i detta inlägg är att du "ber" om ursäkt och hoppas att ingen skall känna sig träffad av det.. Detta är DITT liv, DIN vardag, DIN blogg och DITT andningshål! Visst jag, liksom andra, kan gnälla för det lilla men det är jobbigt för oss just då i den stunden och ja det är futtigt men de e oxå ett andningshål för frustrationen i det ögonblicket vilket du själv skriver 😜 Ingen av oss som inte lever i den ständiga rädsla/ oron som du, dina nära och många av era vänner lever i kan vi aldrig någonsin förstå
Vi står på utsidan och tittar maktlöst in genom fönstret och kan bara önska att vi på någon sätt kunde hjälpa mer "hands on"
Ni är hjältar hela bunten som orkar slåss mor detta monster som flyttat in i era barns kroppar
Fina underbara J vi finns här när helst ni behöver oss 💜
Kraaaaaaam
Jag tycker inte du klagar alls.
Att leva som ni får göra, inte konstigt att det tär. Mer eller
mindre oro, konstant <3
Är det nån som tycker du klagar, får det stå för den, om det går
... så strunta i den/dem. <3
En "vanlig vardag", är väl klart att du oxå önskar det.
Hoppas innerligt, oerhört att det finns något som kan stabilisera Linns mående, så anfallen inte kommer så ofta.
Nu är jag väldigt dåligt insatt i Dravet Syndrom, så jag vet inte
Men önskar ni får en lugnare vardag <3
Kram!
