vardagmedbarnmedepilepsi

15 år har jag arbetat inom service yrket. När jag kliver in på mitt jobb kliver jag oxå in i en roll. Att alltid le, vara positivoch  glad. En roll. Med alla dessa år har det klistrat sig privat. 

Sällan jag uttrycker vad vi bär på hemma. Allt är bra...

Fast det är en lögn. 

Vet inte om det är bra eller dåligt att vara i den rollen? 

Vi har en sjuk dotter. En vidrig sjukdom som heter Dravets syndrom. Hon är dessutom handikappad. Så otroligt stora begränsningar. Jag är livrädd för sjukdomen, vad den kan orsaka. Just nu är Linn dålig. Vi har fått akuttid på torsdag hos neurologen. 

Men jag fortsätter i min roll. Att vara glad och låtsas allt är bra. Å andra sidan har jag inte behovet av att alla ska veta, men tror jag kan tolkas som okänslosam av er som vet.